I vissa fall kan det vara motiverat att ta hand om avloppsfraktioner från hushållets avlopp på den egna tomten. Det kan exempelvis gälla avlägset belägna fastigheter dit slambilen har svårt eller långt att köra. Med torrtoa finns god möjlighet till kretslopp av näringsämnen i avloppet.

Latrin och urin kan du kompostera och använda som gödning på den egna fastigheten. Du måste dock kunna göra det på ett sätt så att det inte uppstår problem med lukt eller smittspridning.

Det är inte tillåtet att gräva ner latrin utan att först behandla det, att göra det är straffbart och kan medföra en miljösanktionsavgift. Anledningen är att bakterier i obehandlad latrin kan spridas och förorena din eller grannens vattentäkt. Kompostering av latrin är däremot en hantering som anses mer säker, då bakterier och parasiter dör innan latrinen arbetas ner i marken om komposteringen sköts korrekt.

Grundkravet för en latrinkompost är att den ska vara täckt med lock och ha tät botten för att förebygga läckage. Det är viktigt att den har lufthål så att luft kan komma in. På fastigheten ska det finnas två behållare som används växelvis, alternativt en behållare med två fack. Det är viktigt att den är av tåligt material och ha regntätt lock. Fåglar, råttor och flugor ska inte kunna ta sig in i komposten.

Latrin innehåller smittämnen och ska komposteras en längre tid innan spridning. Mellan ett till två år rekommenderas, beroende på vad komposten ska användas till. Även om latrinkomposten ser ut och luktar som jord långt tidigare kan man inte vara säker på att det är smittsäkert förrän efter två år.

Om du använder latrinkomposten för gödsling av grönsaker som är i kontakt med jorden och konsumeras råa (t ex morötter) rekommenderas minst två växtsäsonger mellan spridning och skörd. I övriga fall (t ex bärbuskar eller majs) rekommenderas minst en växtsäsong.

• Latrinkomposten ska bestå av beständigt och vattentätt material, vara försedd med tät botten och regntätt lock samt vara skadedjurssäker. Kompostbehållaren ska bestå av minst två behållare, alternativt en behållare med två fack.
• Latrin ska komposteras i 12 månader innan spridning.
• Behållarna placeras 25 meter från vattendrag och 5 meter från tomtgräns.
• En latrinkompost ska anordnas och skötas så att olägenheter för människors hälsa eller miljön inte uppkommer.

Urin är relativt rent från smittämnen och kan spridas på odling direkt under växtsäsong. Det kan spridas på egen tomt utan att lagras en längre tid. Att sprida urinen på gräsmatta eller liknande och sedan använda gräsklippet till gödning är ett bra sätt att ta om hand näringen i urin. Urin ska helst vattnas ned i marken direkt eller spridas när det regnar. För att så mycket av näringsämnena som möjligt ska tas upp av växterna ska spridningen ske under växtsäsongen, annars riskeras läckage av näringsämnen till grundvattnet och därefter vattendrag. Undvik att använda vattenspridare eftersom det kan innebära stora ammoniakförluster. Vattenspridare är dessutom olämpligt ur hälsoskyddssynpunkt.

• Om urin från flera hushåll lagras på samma ställe, så ska den lagras i 6 månader, utan tillförsel av färsk urin, innan spridning. Urin från det egna hushållet behöver inte lagras under längre tid om det ska spridas på egen tomt.
• Lagring av urin ska ske i en lufttät behållare, för att undvika lukt och kväveläckage.

Vid spridning på egen tomt

• Vid spridning av behandlade fekalier behövs en yta på minst 10 kvadratmeter per person och år. En familj på fem personer behöver då cirka 50 kvadratmeter bevuxen yta.
• Vid spridning av urin behövs en yta på minst 40-50 kvadratmeter per person för att sprida ut ett års uppsamlad urin, det vill säga cirka 150-300 kvadratmeter för en familj med fem personer.
• Spridning av latrinkompost och urin får inte ske närmre än:
  1 meter från dike,
  6 meter från sjö eller vattendrag,
  12 meter från dricksvattentäkt.

• Spridning ska ske under växtsäsongen (1 april - 31 oktober).
• Urin ska inte spridas med sprinklers eller vattenspridare.
• Vid spridning av latrinkompost ska denna myllas ned för att minska risken för människor och djur att komma i kontakt med materialet.