Finspångs kommun

Språk/Language

Invasiva växter och djur

I vår natur finns ett stort antal så kallade invasiva växter och djur, alltså sådana arter som inte hör hemma i den svenska naturen. Här kan du läsa om vad det finns för invasiva växter och djur, och hur du bekämpar dem.

Många lupiner på ett fält.

Det kan till exempel vara växter och djur som med hjälp av människan har tagit sig till områden där de normalt sett inte lever. Dessa arter är ofta tåliga, snabbväxande och bra på att föröka sig. En följd blir då att de konkurrerar ut den naturliga floran och faunan eller sprider smittor.

Bekämpning av invasiva växter

Ska du bekämpa en invasiv växt? Se till att ha skyddskläder om det behövs samt att läsa på om hur bekämpningen effektivast görs.

Kom ihåg att markägarens tillstånd krävs om du vill göra åtgärder på annans mark.

Observera att växtmaterialet ska läggas i förslutna säckar eller påsar och lämnas in för förbränning på återvinningscentralen Sjömansäng. Fråga personalen om du är osäker på vart du ska lägga säckarna. Tänk på att den invasiva växten inte får läggas vid komposten - då är risken stor att den sprider sig vidare!

Den spanska skogssnigeln, även kallad mördarsnigel, är vanlig i vanlig trädgårdar, jordbruksmarker, parker och gräsmarker. Namnet mördarsnigel har den fått då det förekommer att den äter andra sniglar.

Den utgör ett hot mot inhemska sniglar och snäckor då den både äter dessa samt att den konkurrerar om samma föda och övervintringsplatser. Den äter även vilda växter och har då en påverkan på dessa. Mördarsnigeln är dock mest känd för att den orsakar stora skador i privata trädgårdar, handelsträdgårdar och jordbruk då den förstör de flesta typer av växter och grönsaker. Snigeln i sig själv sprider sig inte några längre sträckor men får hjälp av människor som förflyttar jord och växter.

Hur bekämpas den?

Den mest effektiva metoden för bekämpning är att samla in och döda sniglarna och deras ägg. Det kan även fungera att bygga fysiska hinder i trädgården för att hindra att snigeln tar sig över. Kemiska bekämpningsmedel har en skadlig effekt på alla djur, inte bara mördarsnigeln, och är inte lämpligt att använda.

Hur känns den igen?

Mördarsnigeln är oftast mörkt brunröd med andningsöppningen på höger sida, men färgen kan variera från nästan svart, över alla bruna och röda färgnyanser, till orangegul. En vuxen snigel är mellan 70 och 150 mm lång.

Än så länge finns det få rapporterade observationer av den svarthuvade snigeln men troligen är den spridd i landet. Arten är ny i Sverige och än saknas mycket kunskap om artens ekologi. Om du hittar svarthuvad snigel i naturen eller i din trädgård är det till stor hjälp att du rapporterar detta till myndigheterna, se länk under relaterad information. Det är viktigt en bild av snigeln bifogas rapporten.

Hur bekämpas den?

Troligtvis fungerar samma metoder som används för spansk skogssnigel också för svarthuvad snigel. Den mest effektiva metoden för bekämpning är att samla in och döda sniglarna och deras ägg. De tycker om att lägga sina ägg i komposter så det är inte lämpligt att slänga kompostjord eller kompost i naturen utan använd en sluten kompost. Det kan även fungera att bygga fysiska hinder i trädgården för att hindra att snigeln tar sig över. Kemiska bekämpningsmedel har en skadlig effekt på alla djur, inte bara mördarsnigeln, och är inte lämpligt att använda.

Hur känns den igen?

Du känner igen snigeln på det svarta huvudet och i övrigt gråaktiga kroppen. Den kan bli upp till 45 mm lång och kan skiljas från andra liknande snigelarter genom att den alltid har andningshålet baktill i mantelns högersida. Liknande arter som trädgårdssnigel, parksnigel och gråsidig skogssnigel har alltid andningshålet framtill i mantelns högersida.

Två Afrikanska klogrodor. De är blå-lila.

Afrikansk klogroda (Xenopus laevis) är en vattenlevande groda från södra och mellersta Afrika. Den har etablerat sig i delar av Europa och är vanlig i till exempel i Frankrike och Tyskland.

Arten är inte etablerad i svensk natur men förekommer som sällskaps- och försöksdjur i Sverige.

Afrikansk klogroda (Xenopus laevis) ingår i EU:s förteckning över invasiva främmande arter och från 2 augusti 2024 är det förbjudet att äga, importera, sälja, odla, transportera, använda, byta eller sätta grodan ut i naturen. Arten är potentiellt invasiv i hela EU. Om du hade en afrikansk klogroda som sällskapsdjur innan förbuden trädde i kraft så får du behålla den tills den dör, men du måste se till att den inte förökar sig eller rymmer.

Hur känns den igen?

Arten kan kännas igen på att grodorna har tre korta klor på vardera bakfot vilka också har gett arten sitt namn. Grodorna är gröngrå, mellan 5 och 15 cm stora och kan leva upp till 25-30 år om de hålls i fångenskap.

Många lupiner på ett fält.

Blomsterlupinen utgör ett hot mot Sveriges biologisk mångfald då den konkurrerar ut växter i de miljöer som den trivs i, som till exempel vägkanter, samt att den lockar till sig pollinerare som hellre besöker blomsterlupin än inhemska blommor. Dessutom innehåller växten så kallade alkaloider, som kan vara giftiga för exempelvis får och nötkreatur samt att den kan vara allergiframkallande för människor.

Hur bekämpas den?

För att förhindra spridning samt för att bekämpa befintliga bestånd kan den slås innan den sätter frö, gärna flera gånger på en växtsäsong. Vid en mindre förekomst kan hela växten grävas eller dras upp. Detta behöver troligen göras ett antal år.

Hur känns den igen?

Blomsterlupin kan bli 50 till 120 cm hög och blommorna sitter i en ensam lång klase som är 6 till 40 cm lång och har upp till 200 blommor. Blomfärgen varierar men är vanligen blå och rosa.

Jätteloka i en vägkant med en skottkärra.

Jättelokan utgör en fara för människors och djurs hälsa då växtsaften innehåller ämnen som är irriterande för huden. Den kan ge kraftig hudirritation, rodnad och blåsor. Besvären kan kvarstå i veckor, och ibland kan huden bli mörkfärgad och det kan bildas ärr.

Hur bekämpas den?

För bekämpning kan flera olika metoder användas, exempelvis slagning och saltning, hetvatten, grävning och kemisk bekämpning. Skyddskläder ska användas. Växtavfallet lämnas som brännbart avfall på återvinningscentralen i väl förslutna sopsäckar.

Det är respektive fastighetsägare som ska bekämpa jättelokan och Finspångs kommun utför årligen åtgärder för detta på kommunal mark. Har du upptäckt ett bestånd med jätteloka, rapportera då detta till respektive fastighetsägare.

Hur känns den igen?

Jättelokan har innan blomning en vegetativ rosett med tre till fyra blad. I svenska förhållanden blir den cirka en och en halv till tre meter hög. Den fem till tio centimeter tjocka ihåliga stjälken har tydliga längsgående räfflor med en gles och styv behåring, stjälken har ofta röda fläckar. Bladen är vanligtvis meterstora med två par fria dubbelt tandade småblad som är utdraget spetsiga.

Jättebalsamin, en invasiv art.

Jättebalsamin är en växt som kan bli upp till 2,5 meter hög. De växer i stora bestånd och kan sprida sig över långa avstånd. När en frökapsel är mogen räcker det med en lätt beröring för att den med en "explotionsliknande" puff ska sprida sina frön.

Hur bekämpas den?

Man kan förhindra spridningen av jättebalsamin genom att slå den innan den blommar och sätter frö. Växtmaterialet måste även tas bort från området eftersom fröna kan eftermogna och man ska inte sprida jordmassor som kan innehålla frön. Växtavfallet lämnas som brännbart avfall på återvinningscentralen i väl förslutna sopsäckar. Åtgärderna behöver troligen upprepas under ett antal år.

Hur känns den igen?

Växtens blommor är ungefär tre till fyra centimeter långa, rosa och ibland vita. Stjälkarna är grova och ofta rödaktiga. Bladen har sågade kanter. Växten kan bli mycket hög, upp till två och en halv meter.

Bestånd av parkslide intill Sundsvägen.

Parkslide är en seglivad växt med mycket stark spridningskraft, som har förmågan att ta över stora områden snabbt och tränga ut andra arter. Undvik att plantera parkslide i din trädgård och förhindra att arten sprids i naturen.

Hur bekämpas den?

Parkslide är besvärlig att bekämpa och det pågår försök i olika delar av landet med vilka metoder som är effektivast för bekämpning. En kombination av ett konstant skördande av växtens ovanjordsdelar under några år och därefter täckning med markduk kan fungera men det finns även en risk att detta ökar växtens spridning. Det är viktigt att undvika grävning och rotkapning då det finns risk att nya skott skjuter upp.

Nedan kan du se en video från Naturvårdsverket om hur du bekämpar parkslide:

Hur känns den igen?

Parkslide kan bli 50 till 250 centimeter hög och den har ett bambuliknande växtsätt. Stjälken är grov, ihålig och något förvedad. Den är ljust grön eller rödbrun, ofta med rödaktiga fläckar. Bladen är brett äggrunda med en spetsig ände, kala både på över- och undersida och läderartade cirka 5 till 15 centimeter stora. Den blommar i september till oktober med vanligen vita och ibland rosa blommor som växer i glesa, greniga klasar från bladvecken. Parkslide kan förväxlas med jätteslide som även den är en invasiv art.

Kanadensiskt gullris är en växt som kan bli mer än en meter hög och har gula blommor som syns i augusti-september. Växtens frön sprids lätt med vinden och den kan även spridas med hjälp av jordstammar som skjuter upp nya skott. Gullriset kan bilda stora bestånd och den konkurrerar då ut andra växter.

Hur bekämpas den?

När man ska bekämpa kanadensiskt gullris behövs återkommande slåtter minst två gånger per växtsäsong under flera års tid. Man kan även gräva bort rötterna. Växtavfallet lämnas som brännbart avfall på återvinningscentralen i väl förslutna sopsäckar.

Hur känns den igen?

Kanadensiskt gullris blommar i augusti-september, blommorna är små och sitter i stora antal täta vipplika klasar i toppen av stjälken. Bladen är ungefär två decimeter långa och är smalt lansettlika med sågad kant.

Gröna blad.

Musselblomma är en främmande art. Arten är potentiellt invasiv. Arten finns med på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att den bland annat är förbjuden att importera, odla och sätta ut i naturen.

Hur känns den igen?

Detta är en flerårig vattenväxt som kan bilda upp till 30 cm breda bladrosetter som flyter fritt på vattenytan. Arten har skilda han- och honplantor vars oansenliga blommor sitter i bladvecken. Den förökar sig främst vegetativt med skott.

Sjögull Skuten.

Sjögull är en förrädisk blomma som hotar våra öppna vatten. Från början var sjögull en prynadsväxt som sedan har spridit sig i våra svenska vatten. Den växer mycket snabbt och kan få fem meter långa revor på bara några månader. Växtdelar som lossnar slår rot vilket gör att växten sprids, tränger undan den naturliga floran och faunan, försvårar för bad, fiske och båt samt förvärrar övergödning i våra vattendrag.

Undvik spridning

För att undvika spridning av sjögull ska man:

  • Undvik att köra båt eller fiska i närheten av sjögull.
  • Inte slå av sjögull vid exempelvis bryggor.
  • Inte plantera sjögull i dammar eller vattendrag.

Hur känns den igen?

Sjögull har rundade, näckrosliknande blad på cirka åtta centimeter och med vågig kant. Undersidan av bladen är ofta rödprickiga. Blomman skjuter upp en bit över vattenytan (under juli till augusti) och har fem gula kronblad.

För att hindra spridningen av andra invasiva arter i vattet är det viktigt att rengöra och torka båtar, fiskeredskap och annan utrustning när de flyttas till ett nytt vattenområde.

Kontakt

Matilda Hagstam
Naturvårdssamordnare
Planeringsenheten

0122-853 24
matilda.hagstam@finspang.se

Bergslagsvägen 13-15, 612 80 Finspång