Förra veckan firade Storängsgården äldreboende 70 år. Jubileet firades med tårta, livemusik, och tillbakablickar tillsammans med boende, anhöriga och medarbetare. Under firandet berättades historien om hur mycket som har förändrats sedan invigningen 1956 – men också om allt som fortfarande är sig likt.

När då möter nu

Storängsgården stod färdigt hösten 1956 och då flyttade också de första hyresgästerna in. Boendet beskrevs som ett modernt ålderdomshem med 90 vårdplatser. Jämfört med den äldre tidens ’’fattighus’’ innebar detta en helt ny syn på omsorg och boende för äldre. Byggnaden hade hiss, brandlarm och moderna tekniska lösningar som var ovanliga för sin tid.

– Mycket har förändrats och förbättrats genom åren, men när man läser de gamla texterna slås man också av hur mycket som faktiskt är sig likt. Målet då som nu är att de som bor här ska känna trivsel, trygghet och gemenskap, berättar Isabella Lindqvist, enhetschef på Storängsgården.

Även vardagen på boendet har flera gemensamma nämnare med hur det såg ut för 70 år sedan. Redan på 1950-talet anordnades samkväm, andakter, filmvisningar och olika aktiviteter för de boende.

– Det känns fint att så mycket av grundtanken finns kvar. Precis som då ska man kunna välja om man vill delta i aktiviteter eller ha en lugn stund för sig själv, berättar Isabella.

Många samlades för att fira

Firandet lockade många besökare som samlades för att umgås, dela minnen och uppmärksamma Storängsgårdens 70-åriga historia. Med kaffe, tårta, livemusik och aktiviteter skapades en härlig eftermiddag där boende, anhöriga, tidigare medarbetare och personal möttes och firade Storängsgårdens 70-årsjubileum tillsammans.

Inför firandet har personalen på Storängsgården tagit fram en tidslinje som visar hur boendet har förändrats och utvecklats genom åren. Genom bilder, tidningsutklipp, berättelser och historiska nedslag skildras resan från 1956 fram till idag.

Fyra decennier på Storängsgården

Under jubileet delade även specialistundersköterskan Catrin Henriksson med sig av sina minnen från över 40 år på Storängsgården.

Hon kom hit första gången som elev på vårdlinjen hösten 1979 och började arbeta på boendet 1987. Sedan dess har hon mött generationer av boende, anhöriga och kollegor.

Under åren har hon bland annat utbildat flera terapihundar och vidareutbildat sig till specialistundersköterska inom palliativ vård. Men det är mötena med människorna som har gjort störst avtryck.

– Jag har flera gånger tänkt att jag skulle prova något annat, men varje gång har jag valt att stanna kvar. På Storängsgården finns en gemenskap som betyder väldigt mycket, berättar Catrin.