Tre av frågorna på dialogmötet 31 mars om Finspångs framtida vattenförsörjning kunde inte besvaras direkt. Här följer svar på frågorna.

I samband med dialogmötet i kommunhuset 31 mars bjöds invånare in att ställa frågor om Finspångs framtida vattenförsörjning. Mötet är en del av arbetet inför beslut om en långsiktig lösning, där en överföringsledning från Norrköping utretts som huvudalternativ.

Politiker samt experter från Finspångs Tekniska, Nodra, Sweco och WSP deltog. Några av frågorna kunde inte besvaras direkt på plats. Så här svarar de sakkunniga som var på plats.

Fråga 1: Vad blir påverkan på VA-taxan?

Svar: Båda alternativen innebär en ökning av VA-taxan, eftersom det handlar om att ersätta nuvarande anläggning med en ny långsiktig lösning för vattenförsörjningen. Den befintliga anläggningen är ålderstigen och uppfyller inte framtida krav, vilket innebär att investeringar är nödvändiga oavsett val av alternativ.

Beräkningarna bygger på de kalkyler och antaganden som finns tillgängliga idag, inklusive en kalkylränta på 2,5 procent. Det är viktigt att betona att detta är bedömningar inte exakta prognoser eftersom faktorer som ränta, inflation, befolkningsutveckling och framtida krav påverkar utfallet över tid.

Utifrån nuvarande underlag kan påverkan på VA-taxan beskrivas i storleksordningar:

Direkt efter genomförande:
Överföringsledning: cirka 30-35 % ökning
Eget vattenverk: cirka 35-45 % ökning

På längre sikt (cirka 50 år):
Överföringsledning: cirka 30-40 % över dagens nivå
Eget vattenverk: cirka 50-70 % över dagens nivå

Skillnaden mellan alternativen ökar alltså över tid. Det beror främst på att ett eget vattenverk innebär större och mer återkommande reinvesteringar, medan överföringslösningen har en jämnare kostnadsprofil.

Det är också viktigt att förstå att detta i grunden är en konsekvens av att skapa en ny robust vattenförsörjning, inte en kostnadsökning kopplad till ett enskilt alternativ.

Fråga 2: Varför har man inte använt annuitetsmetoden?

Svar: Annuitetsmetoden innebär att man omvandlar en investering till en jämn årlig kostnad över en viss tid. Om man använder samma ränta som i våra övriga beräkningar, 2,5 procent, och räknar på den initiala investeringen får man i detta fall ungefär följande:

Eget vattenverk
286 mkr med 50 års avskrivningstid
140 mkr med 100 års avskrivningstid
→ totalt cirka 13,9 mkr per år

Överföringsalternativet
292 mkr för Finspång med 100 års avskrivningstid
192 mkr för Nodra med 100 års avskrivningstid
→ totalt cirka 13,2 mkr per år

Sett enbart till annuitet på den initiala investeringen blir alternativen alltså nästan jämförbara, med en skillnad på cirka 0,7 miljoner kronor per år.

Vad betyder detta i relation till VA-taxan?

En skillnad på mindre än 1 miljon kronor per år motsvarar endast en mycket liten påverkan på VA-taxan. Om man enbart utgår från denna annuitetsjämförelse kan alternativen därför framstå som i stort sett likvärdiga.

Varför detta ändå inte ger en tillräcklig bild

Denna beräkning omfattar dock endast den utjämnade kostnaden för grundinvesteringen. För att förstå hur VA-taxan påverkas över tid behöver man även ta hänsyn till följande:

1. Reinvesteringar över tid

Ett vattenverk innehåller komponenter som behöver bytas flera gånger under livslängden. Dessa reinvesteringar innebär att nya kapitalkostnader uppstår successivt och påverkar VA-taxan över tid. Detta syns inte i en enkel annuitet av grundinvesteringen.

2. Driftkostnader och externa kostnader

Kostnader för energi, kemikalier, personal samt kostnader för vattenleverans från Nodra är löpande kostnader som direkt påverkar VA-kollektivet och därmed VA-taxan. Dessa ingår inte i annuiteten, men utgör en betydande del av den totala ekonomin.

3. Kostnadsutvecklingen över tid

Annuiteten visar ett genomsnitt per år, men inte:

• hur kostnaderna utvecklas över tid
• när större investeringar behöver göras
• hur VA-taxan påverkas i olika skeden

Sammanfattning

Annuitetsmetoden kan användas som ett komplement för att beskriva grundinvesteringen som en årskostnad.

Men i just detta fall ger den inte en tillräcklig jämförelse mellan alternativen, eftersom den inte fångar hur VA-taxan påverkas över tid av reinvesteringar, driftkostnader och den samlade kostnadsutvecklingen.

Det är därför vi i första hand har redovisat en livscykelanalys, som bättre visar den långsiktiga ekonomiska påverkan på VA-kollektivet.

Fråga 3: Vad har hänt med de 2 kronor per kubikmeter som man höjde priset med på 80-talet för att öka avskrivningstakten på befintligt verk?

Förvaltningen har sökt i arkiven efter nämnda beslut, men har inte lyckats lokalisera det.

Vi kan även utan att beslutet hittats konstatera att det inte varit tillåtet att fondera medel för framtida investerings och reinvesteringar vad gäller vattenproduktion. Det som gäller och har gällt under många år är att man tillämpar självkostnadspris för vattnet till vattenkollektivet.

En snabbare avskrivningstakt har inneburit att man tog en större andel av livscykelkostnaden för vattenverket tidigt under livslängden. Det innebär att vi under de senare delarna av livslängden har en vattentaxa som är lägre än den skulle ha varit om vi inte ökat avskrivningarna. Och det kommer därför också att innebära en ökning av taxan i samband med den tänkta investeringen oavsett vilket alternativ som väljs.