Betalar du en årlig avgift till en vägförening är det med största sannolikhet en samfällighet som ansvarar för en eventuell åtgärd.

Flertalet av Finspångs kommuns vägsamfälligheter har även vägar som är statliga och som går genom samhället exempelvis Butbrovägen, Örebrovägen (väg 51), Finspångsvägen, Glasbruksvägen och Igelforsvägen m.fl.

På det statliga vägnätet har kommunen ingen rådan och får inte göra några åtgärder utan Trafikverkets godkännande eller samverkan.

På Trafikverkets hemsida finns en karta som visar väghållare när man zoomar in och väljer väghållare i sökfältet.

Kravet för att vara berättigad bidrag är att allmän trafik ska tillåtas på föreningsvägar och att det inte får förekomma olovlig skyltning. Föreningen ska dessutom följa sina stadgar och hålla protokollförda styrelse- och årsmöten.

Utbetalning av kommunalt bidrag sker årligen i efterskott, detta utförs på våren. Väghållaren ansvarar för att kommunen har rätt kontonummer inför utbetalningen. Om kommunen inte erhållit rätt uppgifter inför utbetalningen utgår ersättningen.

Vägsamfälligheterna utanför detaljplanelagt område och som erhåller statsbidrag ges kommunalt bidrag med 10 procent av Trafikverkets bidragsgrundande belopp. Dagens ersättning är baserad på Trafikverkets lista över bidragsberättigade vägar.

Vid tillkommande ansökningar av kommunal ersättning till vägföreningar baserar Finspångs kommun sin ersättning från den senast inkomna listan över bidragsberättigade vägar från Trafikverket.

Kommunalt vägbidrag utanför detaljplanelagt område beviljas till enskilda vägar som beviljats statligt bidrag enligt Trafikverkets förutsättningar samt att vägen finns med på Trafikverkets lista över bidragsberättigade vägar. Ansökan sker vid ett tillfälle till kommunen för att sedan löpa på årligen om inga förändringar i kommunens rutiner sker.

Vägföreningen beslutar själv hur hög avgiften ska och behöver vara.

Avgiften kan vara olika för fastighetsägare i en förening beroende på så kallade andelstal som speglar belastningen på vägen. Andelstalet ska ge en rättvis fördelning utifrån hur mycket fastigheten använder vägarna eller andra gemensamma anläggningar, principen är att den som belastar vägen mest betalar mest. Andelstalen fastställs i förrättningen av Lantmäteriet.

Verksamheter som finns inom föreningens förrättade område, till exempel förskolor eller företag, är nyttjare av föreningens väg och därmed medlemmar.

I Sverige är ansvaret för vägar fördelat mellan staten, kommunen och enskilda (samfällighetsföreningar eller personer). Juridiskt brukar man använda ordet huvudmannaskap istället för ansvar, huvudman är den som ansvarar för till exempel ett område eller en väg.

Vilken typ av huvudmannaskap det är fastställs i detaljplanen för området som görs utifrån bestämmelserna i plan- och bygglagen. När det gäller enskilda vägar har de personer som har nytta av vägen också ansvar för att den sköts. Ofta bildas en samfällighetsförening för att hantera ansvaret. Det här gäller över hela Sverige och är alltså inte unikt för Finspångs kommun.

När man köper ett hus i ett område med enskilt huvudmannaskap godkänner man samtidigt att man får en del av ansvaret för att sköta vägarna.

Det är bestämmelserna i plan och bygglagen som styr att det finns skillnader mellan olika områden och som gör att du som bor vid en enskild väg måste betala avgift för skötseln av den enskilda vägen.

Allmän plats
Med allmän plats menas ett område som är avsett för ett gemensamt behov. Exempel på allmänna platser är gata, torg eller park. I detaljplanen framgår vilka ytor som utgör allmän plats.

Allmän väg
Allmänna vägar ägs antingen av kommunen eller staten.

Anläggningsbeslut
När en gemensamhetsanläggning (GA) bildas upprättar Lantmäteriet ett anläggningsbeslut. Beslutet beskriver gemensamhetsanläggningens ändamål, läge, storlek och huvudsakliga övriga beskaffenhet.

Detaljplan
En detaljplan bestämmer hur mark och vatten ska användas inom ett visst område. I detaljplanen ska det gå att se vad som är allmänna platser, kvartersmark och vattenområden. Allmänna platser är oftast gator, torg och parker. Detaljplanen reglerar hur de allmänna platserna ska användas och utformas.

Enskild väg
Enskilda vägar ägs av en så kallad väghållare, det kan vara en samfällighet av boende, flera markägare eller en förening.

Gemensamhetsanläggning (GA)
En gemensamhetsanläggning (ofta förkortat GA) är en anläggning som ägs och tas hand om av flera fastigheter tillsammans. När en GA bildas upprättar Lantmäteriet ett anläggningsbeslut enligt anläggningslagen (1973:1149). Beslutet reglerar bland annat anläggningens funktion och omfattning, skötsel och ansvarsfördelning. Exempel på GA kan vara vägar, lekplatser, bryggor eller avloppsanläggningar.

Fastighetsägare
Fastighetsägare kan ha en mer omfattande äganderätt jämfört med markägare som i sin tur bara äger marken men inget mer. Ofta misstas begreppet fastighet som en byggnad, vilket inte är korrekt. Däremot kan en fastighet inrymma marken, ett hus eller annan fast anläggning, och om huset ägs av fastighetsägaren och är avsett för eget bruk anses huset vara ett tillbehör till fastigheten. Med andra ord är fastighet alltså ett mark- eller vattenområde.

Huvudman/huvudmannaskap
Huvudman är förvaltningsrättslig term för den statliga myndighet, kommunala förvaltning, eller annan likartad organisation som har ansvaret för viss verksamhet. I detaljplaner finns huvudmannaskapet angivet som kommunalt eller enskilt. Plan- och bygglagen har ändrats genom åren men nu gäller att enskilt huvudmannaskap endast ska väljas om det finns särskilda skäl t.ex. om det nya området ligger i direkt anslutning till ett befintligt (enskilt) samfällighetsföreningsområde.

Kvartersmark
Kvartersmark avser all mark inom ett planområde som inte utgör allmän plats eller vattenområde. I en detaljplan ska det alltid framgå vilken användning som är tillåten inom kvartersmark. Användning av kvartersmark kan till exempel vara bostäder, detaljhandel eller industri.

Lantmäteriförrättning
Lantmäteriförrättningar är myndighetstjänster som regleras av bl. a. fastighetsbildningslagen, lagen om enskilda vägar och lagen om inlösen. Genom lantmäteriförrättningar kan man bilda nya fastigheter, bestämma fastigheters utsträckning och ändra rättigheter kopplade till fastigheter.

Markägare
En markägare äger en viss del jord och kallas även för jordägare enligt Jordabalken (8 kap. 1 § JB). Med jord menas inte bara jordytan utan även träd och växter, vattentäckta områden, luftrummet ovan marken, och det som finns under jordytan.

Samfällighetsförening
I en samfällighetsförening har de medverkande fastighetsägarna ansvar över drift och underhåll av det som ägs och/eller nyttjas tillsammans. Det kan vara mark eller gemensamhetsanläggningar såsom vägar, lekplatser, bryggor eller avloppsanläggningar.

En samfällighetsförening bildas för att ta hand om vägar eller områden där kommunen inte är huvudman, så kallade enskilda vägar eller enskilda områden. Vad föreningen ansvarar för, får ägna sig åt och hur den gemensamma anläggningen ska förvaltas fastställs i ett anläggningsbeslut i enlighet med Anläggningslagen (1973:1149). Processen för att skapa en gemensamhetsanläggning (också kallad samfällighet) och en samfällighetsförening kallas förrättning och drivs av lantmäterimyndigheten. Föreningen bildas enligt Lag (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter. Föreningens verksamhet styrs därmed främst av dessa båda lagar.

Vägförening
Vägföreningar bildades enligt lagen (1939:608) om enskilda vägar eller motsvarande äldre bestämmelser. Lagen upphävdes 1997 och sedan dess är dessa generellt att anses som en samfällighetsförening enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter. I dagligt tal benämns ofta samfällighetsföreningar som förvaltar en väg som vägförening.

Väghållare
Väghållning handlar om byggande och drift av väg. Staten (Trafikverket), kommuner, vägföreningar/samfällighetsföreningar eller enskilda fastighetsägare är väghållare för olika typer av vägar. Väghållaren ansvarar för vägens funktion och skötsel.